Könet är ett organ – inte en känsla

Snopp, snippa och… Ja, vad heter egentligen det där tredje könet? Jag vet inte, och jag behöver nog inte bry mig heller – jag vet ju vad jag är.

Men det är ju lite fascinerande hur vi låter oss styras av känslor i denna tid. Jag själv – jag känner efter hela tiden, och ibland känner jag efter lite väl mycket. Ibland kanske det är bättre att gå till handling än att känna efter om man vill eller inte.

Nu kanske jag pratar om två olika saker. Könsidentitet och att, t.ex., utföra en praktisk handling är kanske inte att jämföra med varandra. Men de kan handla om känslor, kanske..

Könsidentiteten sitter väl i hjärnan och könet är ett organ som sitter där det sitter.

Frågan är varför så många har könsdysfori idag och vad roten till problemet är. Känner vi efter för mycket, låter vi känslorna styra för mycket? Jag vet inte och jag har nog ingen talan eftersom jag inte är insatt i ämnet.

Om jag köper en ny bil, t.ex. en stadsjeep, och märker att det är fel hjul på den, hjul som ska sitta på en mindre bil. Då bygger jag ju inte om min nya bil för att passa hjulen. Nej, rimligast vore att byta hjulen.

Det var ett väldigt dåligt exempel. Men jag menar, när det gäller kön, vore det inte rimligare att låta verkligheten, fysiken, styra känslan än tvärtom. Alltså att man kollar närmare på varför hjärnan säger en sak som inte stämmer överens med kroppen.

Ok..?

Det kan ju vara väldigt svårt att reda ut vad alla känslor beror på. Man kanske ”bara” får försöka hantera sina känslor – på det sättet att man acceptera dem och försöker leva med dem. Detta är ju lättare sagt än gjort. Vissa känslor, av negativt slag, kan vara väldigt jobbiga, envetna och intensiva.

Sjukvården måste bli bättre på att hantera psykisk ohälsa. Men inte bara sjukvården, kanske måste också vi som medmänniskor bli bättre på att bemöta människor som mår dåligt – oavsett vad de lider av. Media måste bli bättre, på vilket sätt vet jag inte, de bara måste bli bättre.

I vissa fall, när det gäller saker som ångest och depression, så kanske man måste gå till botten och komma till insikt om varför man mår som man mår. Och då är det bra att veta att livet inte är över – det finns alltid hjälp och räddning. Själv så har jag min tro på Gud och hans nåd genom Jesus Kristus.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

11 + fem =